Hallo, apa kabar?
(Hej, hur mar du? pa balinesiska)
Godkvall alla dar hemma! Denna gang ar det Jennifer som ar skribent.
Dagen innan Elles sjukdom utlostes akte vi till en liten strand som heter Padang padang (balineser har en grej for att skriva ord tva ganger. "Varning" heter tex "Hati hati") som ligger circus 40 minuter utanfor Kuta. For att ta sig till stranden fick man ga en laaang trappa ner mellan klippor och utsikten man sag nar man narmade sig stranden var nastintill obeskrivlig. Stranden sag ut lite som en lagun med en hog klippa som stack in mot stranden lite i ena kanten och med sma klippor i havet som stack upp i andra anden. Inte langt efter att vi kommit dit blev vi alla hungriga och satt oss vid strandens enda bord pa restaurangen. Detta innebar uppenbarligen hogtryck da dom lagade en ratt i taget och bara hade en spisplatta. Vi blev dock matta och nojda anda.
Samma dag bestamde jag och micka oss for att gora nagat aventyrligt och bokade en mountainbike-utflykt for den kommande dagen. For alla som inte vet sa har Micka gatt i mountainbikeing och jag gillar att cykla sa valet kandes givet. Var utflykt startade 07.30 med att tva balinesiska man hamtade upp oss pa hotellet. Vi insag da att vi var dom enda som var med pa utflykten och att vi hade en privat guide. Efter tva timmars bilfard kom vi fram till en stor tradgard dar vi skulle fa en kaffe och teprovning. Vi fick aven se hur dom matar pungrattar med en speciell frukt for att sedan processera bajset till ett unikt kaffe som ar extremt dyrt. Under provningen fick vi smaka pa ingefara-te, kanelkaffe, guaranakaffe, citronte, balikaffe och vi bekostade oss aven att provsmaka bajskaffet for 50 000 rupies (ca 40 kr for en liten kopp). Bajskaffet var faktiskt godare an balikaffet men inget att hanga i granen anda.
Bade jag och Micka var oroliga over att vi inte skulle fa nagan frukost, men den toppade vara forvantningar totalt. Den serverades namligen pa en restaurang som hade en av de mest fantastiska utsikerna jag nagansin har sett; balkongen vi satt pa var hogt upp och hade en utsikt over berg och dalar och balis enda aktiva vulkan. Dar satt vi och avnjot en bananpannkaka med en fruktsallad, obeskrivligt.
Fran restaurangen borjade senare vart mountainbikeande. Till en borjan var det mycket nerforsbacke men sedan blev det terrang och landsbygdsomraden. Vi fick se hur balineser traditionellt bor och flera olika tempel och hinduiska ritualer. Det var lite svart for en orutinerad cyklist att bade halla koll pa underlaget och det runt om kring en, men jag ramlade inte en enda gang aven om jag var riktigt nara ett par ganger. En etapp var upp for en hog kulle som hade stenplattor med 10 cm mellanrum som underlag. Upp var inga problem forutom att det var tungt men nerfor trodde jag mina armar skulle vika sig eftersom cykeln hackade fram pa stenplattorna och man samtidigt skulle bromsa hyffsat mjukt. Det var trots allt vart modan for pa toppen av kullen cyklade vi pa mark som var kanske 3 meter bred, sa vi cyklade alltsa pa en jattesmal kulle med utsikt over regnskog. Riktigt coolt var det.
Utfykten overtraffade vara forvantningar konstant, och pa slutet nar vi tankte att det inte kunde bli sa mycket battre blev vi serverade den basta maltiden ever pa en liten restaurang i en by - 3-ratters balinesisk middag med ris, nudlar, kycklingspett, varrullar, soppa och frukt.
Det var nar vi kommit tillbaka till hotellet elles tillstand blev som varst och vi snabbt fick ta henne till balis internationella sjukhus dar hon togs om hand direkt med dropp och hela paketet. Hela situationen var sjukt obehaglig och alla var i chocktillstand. Sa himla skont att hon mar mycket battre nu! Vi har varit och halsat pa henne varje dag och haft med oss godis och annat som hon bestallt. Elles rum TV och kanalen "E" som hon alskar (handlar bara om kandisar). Hon kommer forhoppningsvis fa komma "hem" imorgon.
Igar var jag, micka, emmab, jannica som jag forovrigt glomt saga ar HAR PA BALI, och Linn som jannica bland andra reser med pa Waterbom park. Dar kande vi oss som 10 ar igen for en dag med alla vattenattraktioner. Efterat var vi helt slut. Kvallen innan var vi pa en reggaebar med liveband som var riktigt skon. Dar traffade jannica en kille som heter Bob som i Bob Marley som var typ 20 cm kortare an henne. Jannica var uppvaktad hela kvallen av denna Bob och under kvallen lyfte hon sin forsta balines, alltsa Bob som var overlycklig.
Detta blev ett langt inlagg, men det fanns mycket att skriva om :)
Stay tuned,
KRAM Jennifer
Godkvall alla dar hemma! Denna gang ar det Jennifer som ar skribent.
Dagen innan Elles sjukdom utlostes akte vi till en liten strand som heter Padang padang (balineser har en grej for att skriva ord tva ganger. "Varning" heter tex "Hati hati") som ligger circus 40 minuter utanfor Kuta. For att ta sig till stranden fick man ga en laaang trappa ner mellan klippor och utsikten man sag nar man narmade sig stranden var nastintill obeskrivlig. Stranden sag ut lite som en lagun med en hog klippa som stack in mot stranden lite i ena kanten och med sma klippor i havet som stack upp i andra anden. Inte langt efter att vi kommit dit blev vi alla hungriga och satt oss vid strandens enda bord pa restaurangen. Detta innebar uppenbarligen hogtryck da dom lagade en ratt i taget och bara hade en spisplatta. Vi blev dock matta och nojda anda.
Samma dag bestamde jag och micka oss for att gora nagat aventyrligt och bokade en mountainbike-utflykt for den kommande dagen. For alla som inte vet sa har Micka gatt i mountainbikeing och jag gillar att cykla sa valet kandes givet. Var utflykt startade 07.30 med att tva balinesiska man hamtade upp oss pa hotellet. Vi insag da att vi var dom enda som var med pa utflykten och att vi hade en privat guide. Efter tva timmars bilfard kom vi fram till en stor tradgard dar vi skulle fa en kaffe och teprovning. Vi fick aven se hur dom matar pungrattar med en speciell frukt for att sedan processera bajset till ett unikt kaffe som ar extremt dyrt. Under provningen fick vi smaka pa ingefara-te, kanelkaffe, guaranakaffe, citronte, balikaffe och vi bekostade oss aven att provsmaka bajskaffet for 50 000 rupies (ca 40 kr for en liten kopp). Bajskaffet var faktiskt godare an balikaffet men inget att hanga i granen anda.
Bade jag och Micka var oroliga over att vi inte skulle fa nagan frukost, men den toppade vara forvantningar totalt. Den serverades namligen pa en restaurang som hade en av de mest fantastiska utsikerna jag nagansin har sett; balkongen vi satt pa var hogt upp och hade en utsikt over berg och dalar och balis enda aktiva vulkan. Dar satt vi och avnjot en bananpannkaka med en fruktsallad, obeskrivligt.
Fran restaurangen borjade senare vart mountainbikeande. Till en borjan var det mycket nerforsbacke men sedan blev det terrang och landsbygdsomraden. Vi fick se hur balineser traditionellt bor och flera olika tempel och hinduiska ritualer. Det var lite svart for en orutinerad cyklist att bade halla koll pa underlaget och det runt om kring en, men jag ramlade inte en enda gang aven om jag var riktigt nara ett par ganger. En etapp var upp for en hog kulle som hade stenplattor med 10 cm mellanrum som underlag. Upp var inga problem forutom att det var tungt men nerfor trodde jag mina armar skulle vika sig eftersom cykeln hackade fram pa stenplattorna och man samtidigt skulle bromsa hyffsat mjukt. Det var trots allt vart modan for pa toppen av kullen cyklade vi pa mark som var kanske 3 meter bred, sa vi cyklade alltsa pa en jattesmal kulle med utsikt over regnskog. Riktigt coolt var det.
Utfykten overtraffade vara forvantningar konstant, och pa slutet nar vi tankte att det inte kunde bli sa mycket battre blev vi serverade den basta maltiden ever pa en liten restaurang i en by - 3-ratters balinesisk middag med ris, nudlar, kycklingspett, varrullar, soppa och frukt.
Det var nar vi kommit tillbaka till hotellet elles tillstand blev som varst och vi snabbt fick ta henne till balis internationella sjukhus dar hon togs om hand direkt med dropp och hela paketet. Hela situationen var sjukt obehaglig och alla var i chocktillstand. Sa himla skont att hon mar mycket battre nu! Vi har varit och halsat pa henne varje dag och haft med oss godis och annat som hon bestallt. Elles rum TV och kanalen "E" som hon alskar (handlar bara om kandisar). Hon kommer forhoppningsvis fa komma "hem" imorgon.
Igar var jag, micka, emmab, jannica som jag forovrigt glomt saga ar HAR PA BALI, och Linn som jannica bland andra reser med pa Waterbom park. Dar kande vi oss som 10 ar igen for en dag med alla vattenattraktioner. Efterat var vi helt slut. Kvallen innan var vi pa en reggaebar med liveband som var riktigt skon. Dar traffade jannica en kille som heter Bob som i Bob Marley som var typ 20 cm kortare an henne. Jannica var uppvaktad hela kvallen av denna Bob och under kvallen lyfte hon sin forsta balines, alltsa Bob som var overlycklig.
Detta blev ett langt inlagg, men det fanns mycket att skriva om :)
Stay tuned,
KRAM Jennifer
Kommentarer
Postat av: Marita ( Moster)
Herregud vilka underbara upplevelser ni får vara med om....men det dära bajskaffet låter inget vidare.....
tog ni några kort när ni var på äventyret med cyklarna?
Och vad gott att höra att Elle mår mycket bättre nu, var rädda om er alla och må gott..
Kramar i massor/ Marita
Postat av: Lena
Hallå! Det låter som en helt fantastisk cyckeltur! Det känns nästan lite overkligt att sitta här hemma och läsa om detta vackra och varma:)
Här är det -5 grader några cm snö och strålande sol nu när klockan är 12. Ganska vackert det med.
Jätteskönt att höra att du, Elle mår bättre!
Kul att ni träffat Jannica och co! Hörde att Ems och Jannica shoppat. Pengar kommer hälsar Camilla.
Må så gott alla!
Kramar La madre Lena
Postat av: Carina Godorn
Häftig cykeltur, togs det några kort tro? Så skönt att Elle mår bättre, ta väl hand om er!
Nu är det snart måndag och jobb igen, njut tjejer ni verkar ha det superskönt!
Kram från Carina
Trackback
